Grytig Disk

Har varit ledig idag, typ? Vaknade på rätt sida av sängen i alla fall, sidan utav min älskling.<3
Men hon var dock inte ledig idag, så när hon väl lyckades vakna så smet hon iväg till sitt kall på jobbet. Så för min del blev det helt enkelt att kravla upp armarna på min tröja och börja storstäda lägenheten inför fredagens storheter som kommer ske. Jag fyller som sagt(tror jag nämnt det i alla fall) år i helgen, och det blir värsta festen vettu. ;)
Så, har idag tagit disken, gjort mig av med alla papperspåsar fyllda med...papper(jävla reklam som jag aldrig läser), näst intill damsugit hela lägenheten, kan ha missat något vrå(vilket jag antagligen lär få höra av innan fredag utav en miss älskling). Och, jag har möblerat om hela skiten, vilket ledde till ryggvärk. Jag kan inte minnas att mitt skrivbord var såpass tungt . :(

MEN det blev jävligt bra måste jag säga. Efter det så orkade jag dock inte mer, så får bli To be Continued på städningen imorgon när jag slutat jobbet.

Men fick ha lite chill i alla fall. Sundin kom över runt sex tiden sådär, och vi lirade tv spel och käkade pizza och var bara grabbiga helt enkelt.

Och just det, blev invaderade av hundar imorse.

Helgen är över, den är lagd bakom mig. Den var fin, men den är helt bortglömd. Det var mellan tio i åtta och någon gång efter nio imorse som den blev bortglömd, den blev överstruken av instinkten av att något är fel. Ska det verkligen kännas så här? Borde jag inte vakna och känna mig som värdlens lyckligaste kille på jorden, istället för att få en sådan ond känsla av att det kanske är, som sagt, fel? Jag vet inte. Känslorna har gjort mig såpass förvirrad. Kärleken, räddslan, smärtan, döden. Det känns som att allt kommer typ, nu. I denna minut. Folk som kommit in i mitt liv, folk som lämnat mig. Räddslan av folk som ska lämna mig. Smärtan som kommer när dem gör det. Räddslan av att låta sig bli älskad för att sedan bli lämnad. Sorgen som kommer när dem gör det.

Mormor, även om du var lite knäpp ibland och smått pinsamt jobbig, så älskar jag dig och du är saknad.

Det är söndag. Känns som att klockan är typ...10 på morgonen medan klockan igentligen är tjugo i fyra på eftermiddagen. Sov till tolv idag, så, himla, skönt!!!!!!! Har inte hunnit med så mycket hitills, sett på lite Franklin and Bash, ätit frukost. På tal om Franklin and Bash, så är det en serie som jag kan rekomendera VARMT. Så himla grym serie, än så länge finns det bara en säsong, den går på sexan på söndagar klockan elva på kvällen om jag inte mistar mig, om man inte vill...fuska lite så att säga.
Har dessutom typ, hunnit med att ta disken, men måste spara på krafterna, eftersom resten utav dagen skall spenderas med min älskade Jossan. Tror jag håller på att få något form utav ett beroende utav den kvinnan. När man inte vill göra något annat än att vara med henne, när man vill skjuta på allt annat i livet för att kunna ha tid med några minuter mer med henne. Är detta vad kärlek känns som?

Eftersom jag ska vara ledig nästa helg då jag fyller år, så fick det bli en extra lördag på mitt arbetsschema. Men nu är arbetspasset slut, man har precis kommit hem för att avnjuta en... lördag...ensam tydligen. Min älskling är och dansar och lever, min bror har egna planer, kapten toffel skulle jobba, mr Sundin skulle dricka bärs med en annan polare, och den fjärde kunde helt enkelt inte. Så ikväll är man helt enkelt lämnad ensam, men en på tok för stor godispåse, och med pasta vatten som i denna stund håller på att koka och med köttfärssås i kylen, så kan det nog bli en ganska hyfsad "ta det lugnt" lördag. Var ju faktiskt ett bra tag sen jag fick lira Skyrim.^^

Imorse så kom mina kära päron hem ifrån Thailand efter hela tre veckor, vilket jag inte kunde vara mer lättad över! Det är inte bara på grund utav att man saknar dem. Det beror till 99% av att jag vill få mitt liv tillbaka till normal rytm.
För att under dessa tre veckor så har jag varit tvungen att vara hundvakt, hus vakt och utöver det även ta hand om min kära mors butik när jag inte har jobbat på mitt eget jobb.(Plus att man måste ha tid för kärleken på det.)

Men nu så kan mina veckodagar gå tillbaka till en normal fas igen! Lättnaden när man träffade dem imorse var så oerhört stor att man kunde pusta ut. Och när man träffade dem så försvann all ilska över att dem hade dragit iväg för tre veckor, man blev på något vis påmind varför man hjälper till och ställer upp. För tacksamheten, är något som är underbart att få tillbaks.


Sen så kan jag även tillägga att det är prick fyra månader sedan jag träffade min älskade Jossan. Känns jätte konstigt att tiden har gått så fort. Känns som att det var igår som hon stod dörröppningen för första gången och såg så blyg och söt ut.

Ps. I love you honey!!

Så, än en gång så var det ett tag sen jag skrev något. Men efter min mormors död, följt av jul och nyår så har livets timmar inte riktigt varit tillräkliga är jag rädd. Men nu börjar livet flyta på i en normal takt..på sätt och vis.

Förutom den underbara faktumet att jag är förälskad i en underbar flicka. Tyvärr så kan jag inte träffa henne nu då hon blivit handikappad av bältros, och jag har inte haft vattkoppor så att se henne är relativt farligt för mig. Men som den underbaaara(sarkasm?) pokvännen jag är så har jag skickat iväg en bukett rosor till min käraste, så hon i allafall vet att jag tänker på henne.